Rutin? Jag tror då rakt inte det, eller?

Hehe.

Nånting man kan räkna med när det gäller mig är att jag alltid glömmer omvärlden allt som oftast. Om det inte beror på en kroniskt opåfylld telefon så beror det på något annat. Vad har då hänt sedan senast? Jo, för att förhindra denna uppluckling av disciplinen så har jag stängt ner Press Play! (min ex-blogg om musik). Så från och med nu kommer detta bli mitt allmänna bollplank för allt möjligt. Sådetså. Hänger ni med? Tack gode gud för det.

Jo, i det senaste blogginlägget så pratade jag ju också om ett fint besök på Dansens Hus där det skulle ses performance och lyssnas på bra musik. Jag var där, jag såg och jag ledsnade. Missförstå mig rätt nu! Musiken var tiptop och uppträdandet var klanderfritt. Det var nånting för alla: nakna flickor (åtminstone överdelen) och nakna pojkar (helnäck där), mord, perversiteter och högljutt. Vart gick det då fel frågar du säkert? Jo, när föreställningen slutade och uppträdarna (+ musikerna) fick sina applåder och stående ovationer så buades det.

Ja, det buades. Jag skämdes. I början så hade jag tänkt stanna kvar på scendebatten men efter kalabaliken vid slutet så orkade jag inte. Jag gick ut och kände mig allmänt … smutsig. Vad var det egentligen som buades ut? Själva föreställningen? Ok, till och med jag kan erkänna att den var … speciell. Men när texten var skriven av Dennis Cooper, allas våran egen Vertigoperv så får man räkna med hårda smällar. Var det musiken? 75 % av dom som fyllde salongen var nog där för den. (Föreställningen hade fått reklam i Close Up, allas vårt husorgan om hårdrock). Om man inte gillar en föreställning så (åtminstone gör jag det) förväntar jag mig att man tar det med en tyst protest. Kanske inget handklappande direkt. Men absolut inget buande. Och det fick mig att bli en aningens modfälld. Kulturbarbariet har nu då äntligen nått dom fina salongerna. Och det fick mig också att ta upp en liten observation jag fällt på senare år: när folk inte gillar nånting så skiter dom inte i det och går vidare utan nu försöker dom stoppa det.

Och det, min vän, är riktigt deprimerande.

Kommentera