Arkiv förStockholm

Rutin? Jag tror då rakt inte det, eller?

{ 28 oktober, 2007 @ 4:50 f m } · { Evenemang, Kultur, Kulturbarbari, Stockholm }
{ } · { Kommentera }

Hehe.

Nånting man kan räkna med när det gäller mig är att jag alltid glömmer omvärlden allt som oftast. Om det inte beror på en kroniskt opåfylld telefon så beror det på något annat. Vad har då hänt sedan senast? Jo, för att förhindra denna uppluckling av disciplinen så har jag stängt ner Press Play! (min ex-blogg om musik). Så från och med nu kommer detta bli mitt allmänna bollplank för allt möjligt. Sådetså. Hänger ni med? Tack gode gud för det.

Jo, i det senaste blogginlägget så pratade jag ju också om ett fint besök på Dansens Hus där det skulle ses performance och lyssnas på bra musik. Jag var där, jag såg och jag ledsnade. Missförstå mig rätt nu! Musiken var tiptop och uppträdandet var klanderfritt. Det var nånting för alla: nakna flickor (åtminstone överdelen) och nakna pojkar (helnäck där), mord, perversiteter och högljutt. Vart gick det då fel frågar du säkert? Jo, när föreställningen slutade och uppträdarna (+ musikerna) fick sina applåder och stående ovationer så buades det.

Ja, det buades. Jag skämdes. I början så hade jag tänkt stanna kvar på scendebatten men efter kalabaliken vid slutet så orkade jag inte. Jag gick ut och kände mig allmänt … smutsig. Vad var det egentligen som buades ut? Själva föreställningen? Ok, till och med jag kan erkänna att den var … speciell. Men när texten var skriven av Dennis Cooper, allas våran egen Vertigoperv så får man räkna med hårda smällar. Var det musiken? 75 % av dom som fyllde salongen var nog där för den. (Föreställningen hade fått reklam i Close Up, allas vårt husorgan om hårdrock). Om man inte gillar en föreställning så (åtminstone gör jag det) förväntar jag mig att man tar det med en tyst protest. Kanske inget handklappande direkt. Men absolut inget buande. Och det fick mig att bli en aningens modfälld. Kulturbarbariet har nu då äntligen nått dom fina salongerna. Och det fick mig också att ta upp en liten observation jag fällt på senare år: när folk inte gillar nånting så skiter dom inte i det och går vidare utan nu försöker dom stoppa det.

Och det, min vän, är riktigt deprimerande.

Populärkultur I Dansformat

{ 5 oktober, 2007 @ 10:25 e m } · { Evenemang, Kultur, Stockholm }
{ } · { Kommentera }

Yes!

”Vad är nu det här?” kanske ni stilla undrar. Jo, jag ska återigen ta på mig min kulturkofta och ge mig ut i den stora staden. På onsdag (12/10) så är det jag som ska besöka Dansens Hus. Varför då? Jo, för att se föreställningen ”Kindertotenlieder” av performanceartisten Giséle Vienne. Varför ska jag då gå? Jo, skälet till att jag blev intresserad var först och främst musiken. Bandet KTL ska uppträda och självklart, en av mina favoritartister, Stephen O’Malley från band såsom Sunn O))), är ju medlem. Så där var det en no-brainer. Och samtidigt så var ämnet spännande. Föreställningen ska skildra det som hände i Norge under tidiga 90-talet när black metal-scenen växte upp och band som Burzum och Mayhem var/blev stora. Så jag är mäkta spänd inför evenemanget.

So long och tack för fisken.

Lördagar, Söndagar Och Våtdagar

{ 29 september, 2007 @ 4:33 e m } · { Nostalgi, Socialisering, Stockholm }
{ } · { Kommentera }

Himlen öppnade sig till slut.

Vädret har varit precis sådär lagom trist för en fikardag idag. Gråmulna moln som hängde över en lördagsaktiv stad. Och jag tillbringade den (åtminstone början av den) på ett väldigt angenämnt sätt. Jag är den första att erkänna det: jag är dålig på att ta kontakt med folk jag tappat kontakt med. Men det är roligt när det blir kontakt igen. Så idag fikade jag med några människor som jag inte träffat på … uj, år och dar. 4 år tror jag vi kom fram till på ett ungefär att det gått. Många och långa år. Men det var trevligt. Några timmars prat om ditten och datten och allt möjligt. Och vet ni vad? Jag drack bara 1 cola. YES! Jag har nått den där punkten då en bara räcker. Stark jobbat, PG. Men iallafall, hemresan blev lite småklurig. Efter en liten pendeltågsresa till centralen så möts man av en tunnelbaneplattform som var … sprängfylld, i brist på bättre ord. Ytterligare störningar i kollektivtrafiken. Som tur var så har man en aktiv mor som var inne i stan och härjade (med bil) så man fick ju till och med skjuts hem. Yay för mamma!

Och nu då?

Nu väntar vi på att pizza ska anlända, sen är kvällen fulländad. Sen blir det nog till att plita ner lite rader på datorn och sen blir det till att spela, spela, se på film och bara njuta av kvällen.

Carpe Diem!